Egentligen är jag en människa som gillar vinter och snö...Men eftersom jag är reumatiker brukar kroppen säga ifrån framåt februari.

Den har liksom fått nog av kylan och helt gått ner på sparlåga. Det blir svårare och svårare att ta sig ur sängen på morgnarna pga stelhet och värk överallt.

Tack och lov finns alltid motivation för att sega sig upp, tack vara hästarna ser jag ändå fram mot nya dagar trots en kropp som inte alltid vill vara med.

Eftersom jag har hela dagarna på mig för att mocka,fodra och hålla på med hästarna kan jag jobba helt i min egen takt vilket gör att jag ändå klarar av alla sysslor som hänger ihop med skötseln av en gård.

Saken är den att utan mitt "jobb" här hemma skulle jag förmodligen inte orka ta mig för med särskilt mycket. Hästarna är min glädje,min terapi och min livlina.

Jag måste emellertid erkänna att det inte blir så mycket ridning vintertid,när förmiddagen gått och stallet är rent och fint finns helt enkelt ingen ork kvar...

Men det verkar som flocken är lugn och harmonisk trots allt,så jag får hoppas att dom nöjer sig med att leva hästliv och motionera sig själva med lek och umgänge i sin stora hage.

Kanske ska tillägga att det här är en samling gamlingar,äldsten är 26 och den yngsta är 16 och den enda damen i flocken och hon styr och ställer med grabbarna   

Jaha,då har ännu ett år gått...Det har varit ett händelserikt år,både negativt och positivt.

Som vanligt började dagen i stallet,med frukost,utsläpp och mockning.

Det märks verkligen att vi sakta men säkert är på väg mot ljusare tider,det är inte längre kolmörkt vid halv sju när jag går ut till hästarna. Inte heller vid 18 då det är dags att ta in flocken.

Andra som märkt av att våren smyger sig på är hästarna. Dom har börjat fälla sin vinterpäls nu,och om jag skulle spara allt hår som dom tappar när jag borstar dem på kvällarna,ja då skulle jag snart kunna sticka en tröja   

För övrigt firades födelsedagen ihop med familj och vänner hemma hos min äldsta tös,som också precis fyllt år. Yngsta dottern hade bakat underbart gott fikabröd och dessutom bjöds på en härlig smörgåstårta   

Var som vanligt i stallet vid halv sju imorse, släppte ut tre av hästarna och gav de andra två hö i boxen.

När höet var slut och jag skulle öppna till de två som var kvar inne gick allt väldigt galet   

En häst stod precis utanför stalldörren och när han skulle flytta sig fastnade han i den stora dörrnyckeln som sitter på utsidan, med en liten remsa av kantbandet som släppt nertill på täcket. I vanliga fall hade nyckeln lossnat från dörren direkt,men efter några dagar med plusgrader och därefter en kall natt hade nyckeln så klart frusit fast!

Han blev så klart rädd när han inte kom lös och dörren åkte upp då han drog hårdare. Och bra kvalitet verkade det vara på täcket,för inte gick det sönder som det brukar när hästarna fastnar i...

Naturligtvis gick han omkull,det var ganska halt trots sanden utanför stalldörren. Efter att ha gjort ett par försök att resa sig låg han tack och lov helt still då jag pratade lugnt med honom,och jag kunde klippa lös kantbandet som snott sig runt nyckeln.

Känner just nu bara en stor tacksamhet för att det gick så bra,han ruskade på sig när han kom upp och gick till höbalen för att äta.

Nu är nyckeln urtagen och kommer alltid att hänga på väggen när den inte används...Inga täcken har längre några lösa band som hänger och saxen ligger lätt åtkomlig mitt i stallet...

Och vilken tur att det var stallets lugnaste häst,som litar så mycket på "sin" människa att han håller sig helt lugn i en situation som den här